Always reachig too far!

Varför ska vi alltid sträcka oss efter det bättre? Vem är det som bestämmer om något är tillräckligt bra? Kan man någonsin bli tillräcklig?

Varför är vi inte bara nöjda med det vi har?

Jag vet att jag kan ha en tendesns att nästan aldrig vara riktigt nöjd med saker jag gör... Det kan vara alltifrån prov till andra saker... Även om jag får Mvg på mina inlämningar, så är jag ändå inte nöjd. Eller jo nöjd är jag väl men jag blir inte glad?! Det är sjukligt. Jag vet dock att jag skulle bli sur om jag inte fick det där Mvg:t, eftersom att jag vet att jag ansträngt mig och nått kraven. Men vad är det då som saknas?! Jo, det är den där eviga strävan mot perfektion... Vart har jag fått den ifrån och är den verkligen så positiv? Man måste lära sig att känna sig nöjd och tillfredställd med sig själv. Hur ska människan annars gå runt? Människan är mänsklig, det finns ingen som är felfri.

Detta kan även vara anledning till att jag inte laddar upp inspelningar med mig själv här på bloggen som jag lovat... Jag har ett starkt självförtroende och jag har hört tusentals gånger att jag sjunger bra osv osv, men jag blir ändå aldrig riktigt nöjd. För jag vet jag kan göra det bättre, och bättre osv osv i all oändlighet... Perfektion kan vara ens fiende. 

Jag ska försöka ändra på det!

Nu ska jag göra klart min artikel och vara nöjd över mig själv! För jag är jäääävligt bra.

 
// Lots of love Minis!